Besök på IBM!

Igår fick våra nya ettor gå på sitt första studiebesök på IBM. Där fick de en presentation av IBM och deras historia, en rundvandring i Client center där en bland annat kan få sig en titt på Watson och hur cognitive computing kan stötta upp i verksamheter som till exempel vården. En liten introduktion till World Community Grid som vi ska jobba vidare med följde. World Community Grid, för er som inte vet om det, är ett projekt där IBM skapar ett stort nätverk av datorer som installerat ett litet program som använder datorns outnyttjade processorkraft till forskningsprojekt. Du kan således låta din dator eller smartphone (endast android i nuläget) hjälpa cancerforskning, mappa gener, eller hjälpa till att utveckla förnybar energi, när du inte själv använder den.

Efter detta fick eleverna i uppgift att hitta ett samhällsproblem, hitta lösningar på detta problem och komma fram till vilken kunskap som behövs för att ta fram dessa lösningar. Ett exempel var samhällsproblemet att tappa eller glömma nycklar, och då ta fram alternativa låssystem.

Och så smoothies!

Leda Lärande

Så i måndags var alla skolledare, lektorer och förstelärare i Stockholms skolor kallade till fortbildning. det är rätt många...vi är 1000 förstelärare nu, och en bit över 200 skolledare.

Dagens höjdpunkt var Andy Hargreaves, vars bok Professional Capital har skickats ut till skolorna (på svenska, det är mest jag som är skadad och inte vill läsa översatt forskning om jag inte måste och därför köpte den själv). Hargreaves är ganska kritisk mot hur vårt friskolesystem ser ut, liksom mot att fokusera för mycket på PISA. Att absolut hålla ett öga på PISA-resultat, och se det som alarmerande när resultaten sjunker - men att det primära målet inte får vara PISA-rankingen, ty det kan leda till en pedagogik som premierar en för snäv kunskapsutveckling och glömmer bort svårmätbara värden, som även de är viktiga.

Hargreaves bok kanske inte säger något revolutionerande, men den säger mycket som ofta glöms bort. Som vikten av socialt kapital, där han trycker mycket på att ha en öppen och stöttande kultur där man delar med sig av sina erfarenheter och lär av varandra. Detta är tyvärr inte självklart, även om jag kan tycka att det borde vara det.

Resten av dagen gav inte mig personligen jättemycket. Jag hoppas att det blir andra former framöver, där det kan bli mer av ett utbyte och mindre av att sitta och lyssna. Men jag förstår detta som lite uppstart.

Lite korta tankar om Gamification

Det pratas en del om gamification. Det har hållit på ett tag, och är kanske fortfarande inte så väldigt spritt, men jag stöter på det här och var nu. Och jag tycker att det finns en det missförstånd i konversationen. Så det här är en del av mina åsikter och tankar.

Gamification handlar inte om att ta in spel i undervisningen och anäda sig av dem. Detta är ett vanligt missförstånd. Att använda sig av vanliga spel som en del av undervisningen kan vara mycket givande, och har visat sig fungera riktigt bra med till exempel Civilization, Sim City och Minecraft. Jag anser själv att det har varit en otrolig fördel för min undervisning att stora delar av en klass har spelat igenom Civ 4 eller 5. Men spel är en kulturform som kan användas som verktyg liksom film eller böcker. Det är inte ett grepp som kräver en ny term som Gamification.

Gamification handlar däremot om att använda spelmekanismer för att förbättra användarupplevelsen av sådant som inte är spel. Ty det finns en del saker som fungerar väldigt bra med spel - det är därför de är så populära och folk har svårt att slita sig från dem. Väl konstruerade spel lyckas väl med att ge sina spelare avvägda utmaningar genom hela spelet - tillräckligt svåra för att vara utmanande, inte så svåra att man ger upp och lägger ner. Riktigt bra spel lyckas med detta även för spelare på vitt skilda nivåer. Alla raidade inte när jag spelade EQ. Och alla raidade inte de svåraste ställen. Men de som kunde, gjorde det och blev utmanade. De som inte gjode det kunde utmanas i mindre grupper, Eller ensamma. Spel är också bra på att visa var du är, vilka egenskaper du behöver förbättra, och vart du är på väg. Och väldigt bra på att ge belöningar väl anpassade för den ansträngning som gjorts. Epic win ger epic reward. Vanliga småsegrar ger småsaker - och mer sällan någonting lite häftigare - d.v.s. många små segrar kan vara värdefullt, men en enstaka bara lite.

Och nej, det betyder inte heller att vi ska göra skolan till ett spel  - utan först och främst göra den mer lik de aspekterna av ett spel som fungerar väl för motivation och framsteg. Jag märker det på mig själv...min klocka som vibrerar och ger mig en liten badge varje gång jag når 10.000 steg på en dag är, trots medvetenheten om mekanismerna, en liten tillfredssällelse. Och de större badgerna för hur långt jag gått, eller hur högt jag klättrat i trappor, gör att jag gärna tar trappan i stället för rulltrappan, eller går en extra sväng för att komma upp till nästa nivå. Tävlingsmomentet i World Community Grid gör att jag kan låta datorn donera lite extra processorkraft till cancerforskningen när jag är nära en ny badge, eller en person jag tävlar med går om mig i donerad kraft (i teorin i alla fall...jag har visst inte särskilt mycket tävlingsinstinkt). Men det fungerar för att det också finns någonting givande bakom det. För en badge är inte värt någonting. Det betyder i längden inte ett smack.

Det är lätt att tro att några badges och achievements ska vara motiverande. Men det kommer inte hålla länge om det inte finns substans i det. Och däri ligger det svåra i gamification - liksom i vanlig speldesign. Den verkliga belöningen måste vara i det som är grundläggande för verksamheten. De besäta belöningarna i ett spel är ju de som hjälper dig att ta dig längre i spelet. De kommer förlora sitt värde och ersättas avandra belöningar som i sin tur hjälper dig än längre. De ska vara en tecken på, eller ett hjälpmedel för, inte motivationsfaktorer som ger en långisktigt värdefull belöning. Externa belöningar som endast är externa är i bästa fall värdelösa mer än kortsiktigt- och i värsta fall rent skadliga för den interna motivation som försvinner i skuggan av den externa. Ty tyvärr är det så att spel som har ett dåligt fungerande belöningssystem blir ofta tråkiga och övergivna även om andra delar av spelet fungerar väl.

Skolans belöningssytem ÄR trasigt. Och en del av svaret kan mycket väl finnas i Gamification - det är värt att utforska - men försiktigt. Och med gedigen analys - och helst gediget betatestande.

Kommunikation, pedagogisk utveckling, och det här med prov.

Vi har fått en del reaktioner på att vi som skola med endast tekniskt program har valt att lägga in kursen Kommunikation - inte egentligen negativa men förvånade. Det är kanske inte riktigt det en förväntar sig. Entreprenörskapskursen, ledarskapskursen och gränssnittsdesignen (även om en emellanåt får förklara det sistnämnda) köper folk, och de hade troligtvis köpt fördjupningar inom programmering eller andra datorrelaterade ämnen...men en kurs som annars främst hittas på beteende- och vårdprogram? Det är rätt kul, och förstås till stor del baserat på de samtal vi haft med de företag vi samarbetar med. Och kanske just för att det inte är riktigt vad man förväntar sig, så är det extra viktigt att den finns här hos oss.

Så var det det här med förstelärare...det är en ny titel för mig, och förstås en ny formell roll - men mest känner jag nu att jag får, åtminstone lite, tid för att göra det jag pysslat med ändå. Fokus nu under hösten kommer att ligga på arbetet med SRS (studentresponssystem). Hur använder vi dessa? Hur följer vi upp dem? Använder vi olika och i så fall - vilka passar när? Digitala lärresurser, och digitala prov ligger också på agendan, men är mer av ett begynnande arbete. Jag tänker mig också se till att filma mig själv vissa lektionspass för att kunna titta på och utvärdera mig själv, samt bygga vidare på det lilla alfatestet jag gjorde i våras med att screencasta återkoppling på elevarbeten. Det ska bli mycket spännande att se hur det faller ut:-)

Jag gillar inte prov. Som lärare alltså. Jag tyckte däremot ganska bra om dem som elev och student i kurser jag inte var särskilt förtust i; då kunde man bara plugga in saker till tentan och sen inte anstränga sig för att gå på djupet. Men som lärare så har jag aldrig varit förtjust i det. Så nu kör jag i gränssnittsdesignkursen småprov varje vecka sisådär 3-5 minuter i början av lektionen, med frågor mixat från tidigare genomgått material, nuvarande material, och kommande material. 4-6 frågor per vecka tänker jag mig. Får se om det ger någon effekt, och i så fall vilken!

Att navigera bland styrdokument, pedagogisk forskning, och modeflugor

En utav utmaningarna som lärare, kanske extra betonat i rollen som förstelärare på en skola som har i explicit uppdrag att utveckla IT-pedagogik, är utmaningen att balansera mellan uppdraget i styrdokumenten, fömaningarna från förvaltningen, nya pedagogiska tekniker som ser lovande ut, och den emellanåt tjocka djungeln av pedagogisk forskning.

Det pratas mycket om vissa pedagogiska modeflugor under viss tid. Flippat klassrum har varit en sådan som fått enormt mycket uppmärksamhet och ett relativt brett genomslag i skolor runtom i världen. Studentresponssystem av olika slag likaså, och gamification. Men det jag ofta saknar en djupare diskussion om i den bredare pedagogiska debatten är syntesen av dessa och andra metoder. När ska man flippa? Hur ska vi använda informationen från SRS? Kan vi försöka integrera dessa olika metoder för att skapa en genomtänkt helhet av undervisning i traditionella och virtuella klassrum? Det får väl ta sin tid. Jag delar ju fortfarande själv upp det ganska mycket eftersom jag inte riktigt hittat rätt kombination, men det känns som att jag vet vart jag är på väg i min pedagogik.

En annan sak. En av mina frustrationer över skolan och lärarutbildningen är att jag saknar det neuropsykologiska kopplingen till minne och inlärning. Den var helt frånvarande i min lärarutbildning, och de kollegor som jag pratat med säger att det varit lika för dem. De som har koll på hur hjärnan och minnet har lärt sig det på egen hand eller i andra studier. Varför finns det inte med? Hjärnan och minnet är väl något av det viktigaste vi har att syssla med som lärare? Att förstå hur det fungerar kan vara en otrolig hjälp både för elever att lägga upp sina egna studier, och för lärare att hjälpa dem. De senaste åren har jag börjat med att gå igenom hur minnet fungerar med förstaårseleverna, som en inledning till studietekniken som vi arbetar med en del under första terminen (och efter att eleverna bad om det förra året så ska vi se till att det fortsätter även efter det). Men jag kommer inte ifrån att jag tycker att det borde läggas mer energi på detta tidigare i skolgången. Minnets grundläggande struktur och funktion borde inte vara nyheter för elever som kommer till gymnasiet. Och det borde inte vara enbart lärare i psykologi, biologi och naturkunskapslärare som har studerat minnet under utbildningen.

Vi gör ett försök igen :-)

Det här med att blogga under uppbugnaden av en y skola gick ju lite sådär...

De senaste två åren har varit en upplevelse. Jag visste när jag tog jobbet att det skulle vara mycket jobb. Jag misstänkte också att jag i den vetskapen underskattade hur mycket jobba det var. Och nu kan jag konstatera att den underskattningen var rätt grov...

Men - det har varit mycket roligt på vägen, och en riktigt häftig resa att göra. SSIS drar nu igång år 3 - och nu har vi en nästan full skola! Våra fösta elever går nu i trean, och kommer att ta studenten i slutet av läsåret. Vi har två nya ettor som vi lyckats fylla med elever som nu under veckan fått komma igång i skolan. Vi har lyckats få tag i lärare till allt som vi behöver - trots att det inte var helt lätt i vissa kurser! Mer om detta senare...det är riktigt spännande i vissa fall!

Jag har för avsikt att komma igång med denna blogg igen nu - och att blogga varje torsdag (torsdagar för att det oftast är då företagen är inblandade så då kan jag få med lite om hur vi jobbar med dem). Nu när jag är (suck för titeln...) förstelärare så känns det som att jag har ett ansvar att reflektera, resonera och kommunicera vad det faktiskt är vi pysslar med här på SSIS. 

Kort första inlägg, men jag hoppas och tror att det kan bli fler ganska snart.