Det är mycket jobb att starta upp en skola, så den här bloggen fick bli nedprioriterad under våren. Jag ämnar dock bli bättre och skriva oftare framöver.
Just nu är vi i slutskedet av de nationella proven, och jag ska inte ödsla tid på att skriva om dem alltför mycket här. Det skrivs om i tidningarna just nu, men för tillfället så känner jag att detta är vad som är beslutat, och tills dess att proven åtminstone digitaliseras så är det bara att bita ihop och kämpa sig igenom som vanligt. Jag försöker att inte förtvivlas över hur mycket bättre den här tiden skulle kunna användas för att utveckla elevernas förmågor i stället för att trubbigt mäta dem och stressa upp både lärare och elever.
Men våren har inneburit mycket bra. Vi har varit engagerade i NextUp, där våra elever fick vara funktionärer under finalen. Jag och rektorn gick på Framtidens lärande, och personligen kände jag friheten att få vara i ett sammanhang där det kan föras en initierad och nyanserad debatt om skolans verkliga utmaningar, i stället för den ibland ytterst märkliga offentliga debatten. I samtal med folk som på allvar arbetar med att försöka utveckla skolan utifrån forskning så är det tydligt att de förändringar som skett inom skolans värld de senaste åren med skollag, läroplan, betyg och annat endast är kosmetiska förändringar. De närmaste 20-30 åren är de som verkligen måste innebära en förändring av utbildningsväsendet i grunden.
Min kollega var även på SETT-mässan, som jag missade eftersom den låg samtidigt som nationella proven.
Dessa mässor börjar också så sakteliga kännas som att det finns en växande förståelse för vad IT-pedagogik innebär - att digitala verktyg inte är ett mål i sig, inte kommer att i sig förändra särskilt mycket i skolan. De är verktyg, som vi måste använda för att förändra vår verksamhet till någonting som stämmer överens med världen.
De jag saknat på dessa konferenser, är bland annat just de som bankat på dörren och faktiskt bett om att få bli insläppta i arbetet med skolans utveckling, men som haft svårt att bli ordentligt hörsammande. Neurovetare, kognitionsvetare, utvecklingspsykologer, interaktionsdesigner. Vi behöver människor med dessa kompetenser.
Mer lokalt, så har vi jobbat inte bara med företagen, utan även med en person från riksutställningar, där eleverna fått designa framtidens klassrum - ett arbete som kommer få en spännande uppföljning i höst :-)
Det är rörigt att starta upp en ny skola, och ibland är det svårt att ta ett steg tillbaka och se hur allting hänger ihop - men jag börjar känna att jag kan se pusselbitarna och hur de kan falla på plats. Och möjligheterna som jag tycker mig ana i det pusslandet, är otroligt spännande!
